Bostäder till oöverkomliga priser är ett stort bekymmer i EU. Det leder till hemlöshet, otrygga bostadsförhållanden, ekonomiska påfrestningar och undermåliga bostäder. Det är också ett hinder för unga människor när det gäller att flytta hemifrån. Dessa problem påverkar människors hälsa och välbefinnande, införlivar ojämlika levnadsvillkor och möjligheter samt leder till hälso- och sjukvårdskostnader, minskad produktivitet och miljöskador. Privata hyresgäster har drabbats av särskilt stora ökningar av sina bostadskostnader, och ägare med bolån riskerar att drabbas av räntehöjningar. Dessutom upplever många ägare utan bolån, särskilt i de postkommunistiska och sydeuropeiska länderna, problem med fattigdom och undermåliga bostäder. Levnadskostnadskrisen påverkar alla olika typer av hyresgäster. Många får stöd genom subventionerat boende och hyressubventioner, men stödet varierar mellan och inom länder. Dessutom når inte stödet ut till alla som är berättigade till det, eftersom vissa grupper i utsatta situationer inte omfattas av dessa åtgärder. Tre fjärdedelar av medlemsstaterna har inrättat ”bostad först”-initiativ för att tillhandahålla hemlösa personer bostäder, men dessa initiativ är för det mesta småskaliga. I denna rapport kartläggs bostadsproblemen i EU och de politiska åtgärder som vidtas för att ta itu med dem, med utgångspunkt i Eurofounds webbenkät ”Leva, arbeta och covid-19”, EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor samt information från Eurofounds nätverk av korrespondenter.
Key findings
Bostadsstöd, såsom subventionerat boende och hyressubventioner, bidrar till att motståndskraften och det sociala skyddet ökar för många människor i EU. Vid utformandet av bidragsreformer är det avgörande att beslutsfattare tar hänsyn till den inverkan som ett sådant stöd kan ha, eftersom bostadsbidrag, när de fastställs utifrån verkliga boendekostnader, inklusive energikostnader och inkomst, kan ge omedelbart skydd vid framväxande kriser.
Det är mycket viktigt att bostadspolitiska åtgärder som syftar till att öka tillgången till överkomliga bostäder inte oavsiktligt förvärrar ojämlikheten. Politiska åtgärder som vidtas för att öka tillgången till överkomliga bostäder kan få komplexa konsekvenser som inte alltid ökar tillgången till bostäder och förbättrar livskvaliteten. Bostadsbidrag kan till exempel driva upp hyres- och inköpspriserna, och ägarstöd gynnar i större utsträckning människor med högre inkomst än dem med lägre inkomst, vilket ofta leder till att låntagare tecknar bolån som de inte kan betala tillbaka.
Beslutsfattarna måste ta hänsyn till grupper i utsatta situationer, oavsett upplåtelseform. Resultaten visar till exempel att 46 procent av hyresgästerna på den privata hyresmarknaden upplever att de riskerar att behöva lämna sin bostad under de kommande tre månaderna eftersom de inte längre har råd med den, och i de flesta länder där över hälften av befolkningen är bostadsägare utan bolån riskerar fortfarande omkring en fjärdedel att drabbas av fattigdom.
Politiska åtgärder som bygger på principen ”bostad först” är till stor del framgångsrika när det gäller att hålla människor borta från hemlöshet och dessa åtgärder måste utökas till att omfatta hela EU. Det är avgörande att sådana bostäder är oberoende, stabila och helt och hållet utan förbehåll vad gäller inblandning av stödtjänster för att säkerställa tillgången till bostäder.
För att skydda låginkomstgrupper vid framtida energiprisökningar måste de få tillgång till medel för att förbättra energieffektiviteten i bostäder. Resultaten visar att 28 procent av befolkningen i EU förväntade sig få svårigheter med att betala hushållsräkningar. Denna siffra steg till 36 procent för dem som bor i subventionerade boenden och husägare utan bolån i den nedre halvan av inkomstskalan, som ofta inte har råd att värma upp sina bostäder tillräckligt. Detta understryker hur nuvarande och framtida behov hos invånarna måste beaktas när man förbättrar bostädernas ändamålsenlighet.
The report contains the following table and figures.
- Table 1: Examples of Housing First-inspired policies and initiatives in EU Member States
- Figure 1: A framework for housing affordability and problems
- Figure 2: Distribution of population by type of tenure, EU Member States, 2020 (%)
- Figure 3: Distribution of population by dwelling type, EU Member States, 2020 (%)
- Figure 4: Housing costs, EU Member States, 2010 and 2019 (monthly purchasing power standard)
- Figure 5: Housing costs: Rents, prices and interest rates, EU27, 2005–2023 (indexed, January 2005=100)
- Figure 6: Housing costs: Maintenance, services and utilities, EU27, 2005–2023 (indexed, January 2005=100)
- Figure 7: People aged 25–34 living with their parents in 2019 and change since 2010, EU Member States (%)
- Figure 8: Likelihood of needing to leave accommodation within the next three months, EU Member States, 2020–2022 (%)
- Figure 9: Likelihood of facing difficulties paying for utilities in the next three months, EU Member States, 2022 (%)
- Figure 10: Housing costs as a proportion of income by type of tenure, 2019 (%), and change in tenant–owner gap since 2010 (percentage points), EU Member States
- Figure 11: Homeowners without a mortgage who are at risk of poverty, in EU Member States with highest rates of ownership without a mortgage, 2020 (%)
- Figure 12: Ability to make ends meet, by proportion of income spent on housing, EU27, 2019 (%)
- Figure 13: People reporting problems with accommodation, by type of accommodation and rural or urban area, EU27, 2022 (%)
- Figure 14: People reporting problems with accommodation, by type of tenure, EU27, 2022 (%)
- Figure 15: People reporting problems with the local area, by degree of urbanisation, EU27, 2022 (%)
- Figure 16: Changes in perceived importance of accommodation attributes during the pandemic, EU27, 2022 (%)
- Figure 17: Changes in perceived importance of local area attributes during the pandemic, EU27, 2022 (%)
- Number of pages
-
84
- Reference nº
-
EF22024
- ISBN
-
978-92-897-2328-2
- Catalogue nº
-
TJ-04-23-499-EN-N
- DOI
-
10.2806/715002
- Permalink