Att bli vuxen: Unga i en värld efter pandemin

I slutet av covid-19-pandemin fann många unga i Europa att de hade tvingats ändra åtminstone delar av sina planer för framtiden – i fråga om utbildnings- och karriärvägar, bostadsförhållanden och att bilda familj. Arbetsmarknaden i Europa fortsätter att vara stark, och de gynnsamma ekonomiska förhållandena har bidragit till en högre sysselsättningsgrad för unga än vad som setts vid någon tidpunkt under de senaste 15 åren. Trycket på ungas planer har dock ökat när det gäller boende och levnadskostnader, och oron för ungas psykiska välbefinnande kvarstår. Den här rapporten ger en djupgående översikt över unga människors liv efter pandemin, med fokus på framtidsplaner och omständigheter som antingen kan hindra dem från eller bidra till att förverkliga planerna.

Politisk bakgrund

Under pandemin inriktades politiken på att hjälpa företagen att överleva, men EU-institutionerna var också snabba med att öka stödet till ungdomssysselsättning genom att införa den förstärkta ungdomsgarantin, inom vilken man höjde åldersgränsen för dem som omfattas av systemet från 25 till 29 år. De framsteg som gjorts och de utmaningar som uppstått i samband med genomförandet av systemet beskrivs i denna rapport, där det understryks att det är viktigt med fortsatt stöd till den förstärkta ungdomsgarantin. Detta gäller särskilt eftersom ungdomsrelaterade sysselsättningsåtgärder har varit något underrepresenterade bland de åtgärder som stöds av faciliteten för återhämtning och resiliens.

Viktiga resultat

• Sysselsättningen bland unga i EU är högre än den någonsin varit sedan 2007, och andelen unga som varken arbetar eller studerar är historiskt låg. Vidare är den registrerade andelen ”uppgivna arbetare” bland unga som varken arbetar eller studerar lägre än någonsin.
   
• Det finns tecken på förbättrad arbetskvalitet för unga, med färre ofrivilliga visstidsanställningar, ökad upplevd anställningstrygghet och bättre balans mellan arbete och privatliv än under pandemiåren.
   
• Unga är dock mindre nöjda med sina jobb än äldre åldersgrupper och vill ha mer självständighet på arbetet. Nästan hälften av de unga vill byta jobb inom ett år, och andelen är högre bland dem som aldrig kan arbeta hemifrån och bland dem med osäkra anställningar.
   
• De flesta unga söker efter möjligheter till utbildning eller vidareutbildning. Erfarenhet av praktikplatser är vanligt inom EU. Det har dock visat sig att ojämlikhet – t.ex. könsskillnader – påverkar kvaliteten på praktikplatserna.
   
• Bostadsproblem är ett av de största hindren för att unga ska kunna bli självständiga. Unga som är mindre ekonomiskt välbärgade är mindre benägna att flytta hemifrån, vilket i sin tur kan utsätta hushållet för ekonomiska påfrestningar. Därför är det vanligast att unga som bor hemma hos föräldrarna har svårt att få ekonomin att gå ihop.
   
• Glappet mellan ungas ambitioner och deras konkreta planer är särskilt stort när det gäller boende. Allt fler unga skulle vilja köpa en bostad men har inget annat val än att hyra.  I rapporten konstateras också att ouppfyllda önskningar om att flytta hemifrån är förknippade med högre sannolikhet att känna sig utestängd från samhället.
   
• Unga rapporterade ovanligt låga nivåer av psykiskt välbefinnande under pandemin. Fram till 2023 hade ungas psykiska välbefinnande förbättrats. Denna förbättring var dock svagare än bland personer över 30 år. Dessutom visade forskningen att ett glapp mellan ambitioner och konkreta planer när det gäller att få ett arbete är förknippat med högre risk för depression bland unga.
   
• Bland unga i EU som svarade på undersökningen skulle 40 procent flytta utomlands under de närmaste tre åren om de kunde, och nästan en fjärdedel har planer på att göra det. Det råder emellertid stora skillnader mellan länderna.
   
• Många unga planerar att snart bilda familj: över hälften under 35 år skulle vilja flytta ihop med en partner inom tre år, medan ungefär en tredjedel skulle vilja gifta sig och en liknande andel skulle vilja ha barn. Att ha en högre inkomst och bo hemma hos föräldrarna är förknippat med högre sannolikhet att planera att skaffa barn inom kort. Bland unga hbtqi+-personer och personer i riskzonen för depression är det dock vanligare att det finns ett glapp mellan en vilja att ha barn och planer på att skaffa barn.
   
• När det gäller framstegen med den förstärkta ungdomsgarantin är trycket på den aktiva arbetsmarknadspolitiken lägre nu när sysselsättningsgraden bland unga är så hög som den är, vilket leder till en allmän känsla av fördröjning. I många sydeuropeiska länder är det dock en stor andel unga som varken arbetar eller studerar och det finns stora regionala skillnader, och dessa länder har uttryckt oro över systemets förmåga att leverera i de mest eftersatta regionerna.
   
• I många länder är det nu vanligare bland unga mödrar att varken arbeta eller studera än bland unga män, och familjeansvar är den främsta orsaken till att de varken arbetar eller studerar. Det finns dock få politiska åtgärder på EU-nivå som specifikt riktar sig till unga mödrar eller unga kvinnor i allmänhet.

Slutsatser

• Fortsatt stöd till genomförandet av den förstärkta ungdomsgarantin är avgörande, särskilt med tanke på att det finns belägg för att ungdomsrelaterad politik har lagt oproportionerligt stor vikt vid formell utbildning framför integration på arbetsmarknaden.
   
• Det kan behövas ökad tonvikt på könsdimensionen när det gäller andelen unga som varken arbetar eller studerar, eftersom unga mödrar i flera länder nu är den grupp med flest unga som varken arbetar eller studerar.
   
• Tidigare insatser för att genomföra ungdomsgarantin syftade till att öka varje lands förmåga att nå ut till unga och förbättra ramen för att matcha dem med lämplig verksamhet, samtidigt som man vid behov inrättade ny verksamhet. De nuvarande insatserna syftar också till att övervaka hur verksamheten anpassas till ungas behov, med en starkare deltagandebaserad strategi. Nationella och regionala strategier bör inriktas på oengagerade och utsatta unga, särskilt i områden med låg urbaniseringsgrad och fattiga bostadsområden, och på att tillhandahålla nödvändiga resurser och information till institutioner och deras partner. Rapporten innehåller exempel på god praxis från länder som Belgien, Bulgarien, Finland och Spanien.
   
• Anständigt arbete måste stå i fokus för ungdomssysselsättningspolitiken. Arbetsmarknaden är fortfarande osäker och orättvis för den unga generationen, med tanke på levnads- och boendekostnaderna. Samtidigt som det finns lediga jobb är många oattraktiva, dåligt betalda och kan inte erbjuda unga ett anständigt liv.
   
• Den förstärkta ungdomsgarantin betraktas främst som en ekonomisk politik/sysselsättningspolitik, men dess framgång är nära kopplad till politikområdena familj, bostäder och barnomsorg, åtgärder för att bekämpa könsdiskriminering och intersektionell diskriminering samt synergier med Europeiska kommissionens strategi för psykisk hälsa från 2023.