Regional sysselsättningsförändring och distansarbetets geografiska utbredning i Europa

EU:s huvudstadsregioner har fått ökad betydelse som drivkrafter för innovation och tillväxt och som centrum för ekonomisk och mänsklig utveckling. I januari 2021 bodde 16,3 procent av EU:s invånare – 72,7 miljoner människor – i EU:s 27 storstadsregioner. Detta trots välkända nackdelar, som högre levnadskostnader och trängselproblem.
 

Samtidigt fortsätter de glesbefolkade områdena att drabbas av långsiktig ekonomisk nedgång och avfolkning, med en utflyttning av människor till städerna i jakt på ekonomiskt välstånd. Färre jobbmöjligheter, begränsad tillgång till offentliga tjänster och svagare infrastruktur är några av de utmaningar som människor som bor på landsbygden ställs inför. Samtidigt har de tillgång till rymligare bostäder till överkomliga priser, mindre föroreningar och fler naturupplevelser.
 

Denna rapport innehåller belägg för den senaste sysselsättningsdynamiken i EU:s regioner, med fokus på hur mönster för sektoriell specialisering och potential för distansarbete kan ha bidragit till huvudstadsregionernas och de övervägande urbana områdenas motståndskraft mot covid-19-krisen. I rapporten undersöks distansarbetets centrala roll för att skapa en buffert mot den sysselsättningschock som pandemin innebar, och distansarbetets fortsatta betydelse för återhämtningen efter pandemin ur ett regionalt perspektiv. Den undersöker också vilka faktorer som bidrar till att skillnaderna mellan stad och landsbygd kvarstår. Slutligen tar rapporten upp hur den offentliga politiken kan utnyttja möjligheterna till distansarbete på landsbygden och i randområden för att främja en mer balanserad regional utveckling.

Politisk bakgrund

Att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen är ett av EU:s viktigaste mål. Sammanhållningspolitiken är det viktigaste instrumentet för att främja en balanserad och hållbar regional utveckling, till exempel genom att stödja mindre utvecklade regioner. Hittills har unionen varit framgångsrik när det gäller att minska de ekonomiska skillnaderna mellan medlemsstaterna. Många landsbygdsområden står dock inför ekonomiska och sociala utmaningar, såsom befolkningsminskning, brist på lämpliga sysselsättningsmöjligheter, underutvecklad infrastruktur och mer begränsad internetanslutning.
 

Samtidigt fortsätter storstadsområdena – särskilt huvudstäderna – att spela en avgörande roll för den ekonomiska utvecklingen. De har skördat frukterna av distansarbetsrevolutionen, men de står också inför betydande hållbarhetsutmaningar: överbefolkning (som kan leda till tryck på viktiga tjänster som sjukvård och bostäder), föroreningar och social ojämlikhet. I detta sammanhang kan den ökade användningen av distansarbete ses som en möjlighet till ekonomisk och social förnyelse av landsbygdsområden.
 

Frågorna om regionala skillnader och geografisk mångfald inom EU är därför lika relevanta som någonsin tidigare. Det finns allt fler bevis för att regionala skillnader i välstånd och ekonomisk dynamik leder till skillnader i levnadsstandard och tillgång till resurser, vilket i sin tur får sociala och politiska konsekvenser eftersom det kan skapa en känsla av missnöje, förbittring och oro i regioner som uppfattas som ”eftersatta”.
 

Viktiga resultat

• Under 2022 hade nästan 90 procent av EU:s Nuts 2-regioner en sysselsättningsgrad som var högre än nivåerna före covid-19. Över två femtedelar av alla regioner hade en sysselsättningsgrad som var lika med eller över 78 procent, vilket är EU:s sysselsättningsmål för 2030. Markanta skillnader kvarstår dock.
   
• Av de tio regioner som hade den högsta sysselsättningsgraden 2022 var sex huvudstadsregioner. De upplevde den starkaste sysselsättningstillväxten mellan 2019 och 2022, särskilt inom högavlönade jobb, men de var också mer utsatta för jobbförluster inom lågavlönade kontaktintensiva jobb.
   
• I huvudstäderna är en av fyra arbetstagare anställda i kunskapsintensiva tjänster i den privata sektorn, jämfört med en av tio i främst landsbygdsregioner. Att sysselsättningen i huvudstadsregioner och övervägande urbana områden var så motståndskraftig mot covid-19-krisen berodde delvis på att en stor del av arbetet kunde utföras på distans.
   
• Bland de 20 regioner som har den största andelen personer som arbetar hemifrån under 2022 omfattar majoriteten nationella huvudstäder eller deras omgivning. I hela EU har andelen distansarbete varierat mellan stadsområden och övriga delar av landet.
   
• I hela Europa har några anmärkningsvärda initiativ lanserats sedan covid-19-pandemin bröt ut för att stödja distansarbete på landsbygden, i randområden eller marginaliserade områden genom att skapa och utöka möjligheter till delade kontorsytor (coworking). Dessa har potential att bidra till den sociala och ekonomiska förnyelsen av de samhällen där de är belägna.
   

Slutsatser

• Att det fortfarande finns betydande regionala skillnader i sysselsättningsgrad och förekomst av distansarbete kan innebära en risk för territoriella klyftor, där stads- och huvudstadsområden får oproportionerligt stor del av den digitala revolutionens fördelar.
   
• De faktorer som lockar arbetsgivare, arbetstagare och infrastrukturinvesteringar till städer – inklusive ekonomisk dynamik, med djupa arbetsmarknader, rikliga affärsmöjligheter och god tillgång till bekvämligheter och offentliga tjänster – är självförstärkande och förblir relativt konstanta på kort sikt. Långsiktig regional industri- och innovationspolitik har dock potential att förändra de demografiska och ekonomiska skillnaderna mellan landsbygds- och stadsområden genom att göra det möjligt för regioner att utnyttja sina unika egenskaper och genom att fördjupa förståelsen av platsspecifika möjligheter.
   
• Distansarbete kan göra det möjligt att frikoppla ekonomisk specialisering från arbetsplatsen, eftersom minskar begränsningarna för omlokalisering och därmed skapar nya möjligheter för regional utveckling. Offentlig politik kan stödja distansarbete i landsbygdsområden, randområden eller marginaliserade områden genom riktade initiativ, till exempel för att skapa möjligheter till delade kontorsytor (coworking). Dessa kan främja dynamik och mångfald i landsbygdsekonomier genom att locka till sig kunskapsbaserade arbetstagare och entreprenörer.
   
• Snabb internetuppkoppling är den viktigaste tekniken för att möjliggöra distansarbete. Arbetet med att uppnå de politiska målen för internetuppkoppling i både stads- och landsbygdsområden har fått ny aktualitet och dynamik sedan covid-19-pandemin.
   
• År 2022 hade landsbygden i genomsnitt snabbare internethastigheter än vad städerna hade bara tre år tidigare. Trots detta har internethastigheterna i städerna förbättrats ännu snabbare, vilket ökar skillnaderna mellan stad och landsbygd något. Policyprogrammet för ett digitalt decennium 2030 omfattar ytterligare investeringar i internetuppkoppling, med särskild uppmärksamhet riktad mot landsbygdsområden.
   
• Landsbygdsområdena står inför många och komplexa utmaningar i form av ekonomisk och demografisk nedgång, som inte kan lösas enbart med hjälp av internetuppkoppling. Det behövs också investeringar i transportinfrastruktur och i (viktiga) offentliga tjänster för att förhindra att de blir ”ensamma platser” (platser som är sårbara när det gäller t.ex. tillgänglighet eller uppkoppling).
   
• Även om distansarbete kan erbjuda möjligheter att flytta utanför städerna, fortsätter stadsområdena att vara mycket attraktiva för en stor del av befolkningen, särskilt bland yngre människor. Den offentliga politiken kan göra mer för att forma övergången till en mer hållbar framtid för städerna, för att göra dem mer beboeliga.